Klimatanpassning

Klimatet förändras

Att klimatet förändras är ett faktum, och förändringen kommer att fortsätta under lång tid framöver. Hur omfattande förändringarna kommer att bli beror på hur mycket mängden av växthusgaser i atmosfären kommer att öka. Förändringarna leder till ett varmare klimat med ökad risk för extremväder, med skyfall och stora regnmängder, men även för perioder med värmebölja och torka.

Samhället vi har idag är utformat för det klimat och de förhållanden vi känner sedan tidigare. Med förändrade förutsättningar behöver samhället anpassas så att inte sårbarheten ökar och orsakar allvarliga störningar i viktiga samhällstjänster, skapar risker för människors hälsa och säkerhet eller leder till stora framtida kostnader. Det gäller anpassning såväl till dagens klimat som till det klimat vi kan få i framtiden. Ansvaret ligger på både offentliga och privata aktörer.

Klimatanpassning är en säkerhetsfråga där tre betydande risker har pekats ut på ett nationellt plan, fysisk säkerhet/markanvändning, vattensäkerhet och matsäkerhet. Området fysisk säkerhet och markanvändning inbegriper risker kopplade till fysisk planering, med påverkan av ras, skred, erosion, översvämning, värmeexponering och sjuk­domsspridning, satt i relation till biologisk mångfald och markens funktion som leverantör av ekosystemtjänster.

Klimatkarta

I vår interaktiva karta kan du se beräkningar av det framtida klimatet samt dess förväntade påverkan på bland annat skyfall och översvämningar, skred samt värmeböljor i Ale kommun.

Till klimatkartan, Ale kommun (Hajk) Länk till annan webbplats.

Begreppet klimatanpassning

Med begreppet klimatanpassning avses åtgärder som syftar till att skydda miljön, människors liv och hälsa samt egendom, genom att samhället anpassas till de konsekvenser som ett förändrat klimat kan medföra. Klimatanpassning inbegriper inte åtgärder som har till syfte att minska negativ påverkan på klimatet.

Fokus för arbetet är påverkan på samhällsviktig verksamhet, som det definierats 2020 av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), där samhällsviktig verksamhet inbegriper verksamhet, tjänst eller infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet.

För en kommun kan detta innefatta teknisk infrastruktur, till exempel anläggningar för dricksvattenförsörjning och avlopp, men även kommunala verksamheter som förskole- och skolverksamhet eller äldreboenden. Även andra verksamheter, som inte drivs av kommunen, omfattas av definitionen exempelvis vårdcentraler, räddningstjänst och elförsörjning.

Vad gör kommunen?

Syfte och mål med arbetet är att gemensamt inom kommunen identifiera och beskriva risker och möjliga åtgärder inom ramen för en klimatanpassningsplan. Arbetet syftar också till att skapa ett gemensamt arbetssätt och ett varaktigt samarbete där hänsyn till ett förändrat klimat ingår som en naturlig del av det dagliga arbetet.

Ansvar

Kommuner har en central roll i arbetet med klimat­anpassning. Dels i och med sitt huvud­mannaskap för teknisk försörjning, dels sitt ansvar för det förebyggande arbetet mot naturolyckor inom sitt geografiska område. Kommunen är även fastighetsägare och har ansvar för att skador på egendom inte leder till avbrott i samhällsfunktioner.

Kommunen svarar för den fysiska planeringen som är ett av de viktigaste områden där klimatförändringar och dess effekter måste förebyggas och tas om hand. Vid detaljplanering, och vid beslut om bygglov eller förhandsbesked utanför detaljplanelagt område, ska kommunen pröva om den aktuella marken är lämplig att bebygga med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion. Kommunen har ett skadeståndsansvar i 10 år gentemot fastighetsägare om kommunen har tillåtit bebyggelse på mark som inte är lämplig, eller om lämpligheten är otillräckligt utredd.

Kommunen ska vid arbete med översiktsplan även redovisa synen på risken för skador på den redan byggda miljön, som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade, samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Med uttrycket “den byggda miljön” avses en helhet, i vilken, förutom bebyggelsen, även anläggningar samt vegetation, parker och andra grönområden ingår.

Kommunen ska, enligt Lag om skydd vid olyckor (2003:778), verka för att människors liv och hälsa, samt egendom och miljön skyddas mot olyckor, och även ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet.

Med olyckor avses plötsligt inträffade händelser som har medfört eller kan befaras medföra skada. Exempel på olyckor är bränder, skred och översvämningar. En plötsligt inträffad händelse innebär att långsamma eller ständigt pågående skeenden inte räknas som olyckor. Sådana händelser kan dock orsaka något som inträffar plötsligt och då medför skada, exempelvis att erosion förorsakar ett jordskred. Då kan händelsen betraktas som en olycka. (Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO)

Ansvaret som åligger kommunen innebär att hindra eller begränsa skador, men inte att ersätta förstörd egendom. Skydd av befintlig egendom och förebyggande åtgärder för skador till följd av extrema väderhändelser, klimatanpassningsåtgärder, är i första hand ett ansvar för egendomens ägare och eventuellt försäkringsbolag. Det gäller alla fastighetsägare, såväl enskilda personer som företag och myndigheter. Ansvaret som åligger fastighetsägaren följer med äganderätten och innebär att ta konsekvenser och stå risken för skador. Kostnader för förstörd egendom drabbar därför oftast berörd fastighetsägare, och eventuellt försäkringskollektivet.

Risken att frekvensen av klimatrelaterade skador succesivt ökar kan leda till att försäkringsbolagens möjligheter att ersätta försäkringstagarna minskar. Omfattande och återkommande skador kan leda till att försäkringspremier behöver öka så mycket att kostnaden blir för hög för försäkringstagarna.

En ytterligare framtida risk kan vara att fastighetsägare inte kommer att kunna försäkra sig för skador på grund av klimateffekter, då skador exempelvis orsakade av regelbundna och återkommande översvämningar inte längre skulle bedömas som en plötslig och oförutsedd händelse

Som huvudregel har fastighetsägaren ingen skyldighet att klimatanpassa sin egendom, men är däremot skyldig att se till att användningen av den egna fastigheten inte orsakar olägenheter i omgivningen, 3 kap. 1 § JB. Ansvaret omfattar inte bara när en åtgärd utförs, utan även om försiktighetsåtgärder inte vidtas. En fastighetsägare kan, som exempel, bli skadeståndsskyldig om denne orsakar jordskred eller ras som påverkar någon annans mark, exempelvis genom att lägga upp tunga jordmassor på tomten eller grävningsarbete.