Prästalund är en av Göta Älvdalens finaste ekhagar och ett av våra rikaste fornminnesområden.
Vitsippor vid hembygdsgården Prästalund
Kanske är det här i denna vackra ekhage han ligger begraven – den vikingatida hjälten Starkodder som sägs ha gett sitt namn åt bygden Starrkärr? I alla fall har många tusen andra stannat upp här från järnåldern och framåt för kortare eller längre vila under de vida ekkronorna. Idag finns här också ett hembygdsmuseum som berättar om historien.
På vägen mellan Alafors och Starrkärr, strax väster om Starrkärrs kyrka, ligger ekhagen Prästalund på ömse sidor av vägen. Bland betande djur, grova ekar, hasselbuskar
och prunkande mattor av vitsippor
på våren, breder ett av traktens största gravfält ut sig. Inte mindre än nio runda stensättningar och fem domarringar ger en antydan om platsens stora betydelse under järnåldern. Då var sannolikt höjderna kring stensättningarna fria från träd och utsikten vid över omgivningen.
Men Prästalunds historia som kult- och gravplats kan vara längre än så. Hela bygden kring Starrkärr och Skepplanda är osedvanligt rik på hällkistor från stenåldern eller tidig bronsålder. "Starkodders grav" i sydväst kan vara resterna av en sådan hällkista, uppkallad efter den fornnordiske hjälten. Han beskrivs i gudasagorna som en uråldrig kämpe, som inte missar något tillfälle att mana den förvekligade ungdomen till krig och mannadåd. Möjligen har han också fått låna sitt namn till socknen Starrkärr, som kallades "Starkier" på de äldsta kartorna.
Ekskogen i dagens Prästalund ser olika ut på ömse sidor om vägen. På södra sidan gör den skäl för namnet "lund". Här sluter sig kronorna sommartid till ett tak över grova hasselbuskar
och rara lövskogsörter som ormbär
och desmeknopp
. Svarthättan
flöjtar och grönsångaren
låter höra sin accelererande drill. Den uppmärksamme kan få syn på stjärtmes
, trädkrypare
och grå flugsnappare
. Eller kanske rentav någon av de mycket sällsynta lavarna puderfläck
eller liten sönderfallslav
, som har funnit en fristad här på de skuggade ekstammarna.
De flesta av ekens följeslagare trivs dock bäst där ekarna står ljust och öppet, som i ekhagen på norra sidan av vägen. Här växer sotlav och svavelticka
på jätteekarna och i deras håligheter bor kattuggla
, skogsduva
och fladdermöss
. Tack vare nötdjurens bete, som håller markerna öppna, trivs ännu gamla ängsväxter som smörboll
, svinrot
, darrgräs
, jungfru Marie nycklar
och slåttergubbe
. Bivråken
jagar gärna getingar
i hagen och till och med den röda gladan
har försökt sig på att häcka i området.
Idag sköts hela området av Starrkärr-Kilanda hembygdsförening, som sedan 1940-talet flyttat hit ett 10-tal gamla byggnader och skapat ett hembygdsmuseum, bågnande av historia från trakten. Här finns bland annat en tiondebod, uppförd på 1700-talet för att förvara det tionde, som alla bönder fick betala i skatt till kyrkan i form av naturaprodukter. Den äldsta byggnaden är dock komministerbostaden från Hällebäckahult, som troligen uppfördes kring 1690.
Prästalund är ett litet paradis för varje vän av natur och historia - inte konstigt att närmare 2 000 personer kommer till midsommarfirandet varje år!
Kollektivtrafik: Buss till hållplats Starrkärrs kyrka. Sök lämpliga avgångar på Västtrafiks reseplanerare.
Bil: Från E45 tag avfart 87, Alingsås. Efter 4,8 km finns skylt hembygdsmuseum och parkeringen ligger alldeles vid vägen.
Här hittar du Prästalund på Alekartan.
Utedass finns vid hembygdsgården.
Hembygdsgårdens område är tillgängligt med rullstol liksom den grusväg som går genom lövskogen.